Jag tittar på mig själv, vem är det jag ser, ingen som ler.
Frånkopplad från drömmen ut i svarta vrån, vart kommer jag ifrån.
En likgiltighet som gror i huset där jag bor, det är det ingen som kan tro.
Att smärtan ger mer än bara fysiska men.
En svulst som drar dig ner och får dig att sätta
dig på dina bara ben.
Ridån sänks och får dig att inget mer se.
Varför ska det vara en hemlighet att jag inget mer har att ge.