inte rostar det levande hjärtat

vi sitter under korkeken varje dag

och har delad vårdnad 

visst känner vi vemod över de som åsamkat oss

fasansfulla bördor, men tänk som så

den flygande mattan för oss dit vi önskar

salarna där evigt grönskar

aldrig får vi glömma oss

skyddsvästen

alla våra goda minnen

det gör inget om solen inte lyser

över frostkantad tuva

det gör den ändå