Talangen har ruttna och fastnat under naglarna.
Fem hundra böcker i skallen, minst.
Inte en enda i tryck.
Går på gatan, trampar ekollon och daggmaskar och tänker på hur barnboken forfarande sitter fast i eken ovanför.
Cyklar upp på höjden, får ta i, det är uppförsbacke.
Det var uppförsbacke här när jag var åtta och det är uppförsbacke när jag är trettioett och historien om ungdomar i apokalypsen ligger slängd här i busken bredvid.
Jag sitter utanför skolan och snubblar över sagan om flickan som glömdes bort.
Går in i mataffären och minns de små små tomtarna som bor på varje hyllplan bland knäckebröden. Dom som tillät en mamma handla med sin tvååring.
Och jag åker buss till Stockholm och ute på fälten ser jag min debutroman.
Men under naglarna har de ruttnat, orden.
Skrivkramp.
Skrivdöd.
Nu är jag litteraturvetare. Snart.
Med böckerna i skallen.
och inte en enda i tryck.