Du går med bestämda steg.
Med famnen full av vildrosor.
Jag saknar dem redan.
Fastän de inte var mina.
Men hos mig.
Hjärtats supernova så grönskande klar.
Varje liten detalj.
I livets porträtt.
Påminner mig om dig.
Du stannar till.
Vid mig.
Ger mig den vackraste bukett.
Jag någonsin sett.
Puderrosa.
Utan taggar.
Behagligt myskänslan pirrar.
Allt så mycket mer underbart.
Än gårdagens vissna vallmo.
Lämnar ifrån mig de drömmar som var.
Doften av tårar ännu smälter.
Mina initialer på akvarellmålningen.
Ett porträtt.
Av dig.
Vecklar ihop verkligheten ännu en gång.
Stryker trånande längtans kind.
Mer närvarande.
Än dina egna skuggor.
Sammetslen lavendel.
Tornar upp sig bakom berguven.
Indigoblå himmel.
Skogsmossan omsluter mig.
De nätter.
Som skulle.
Varit vi.