"Jag vill vara normal, som alla andra. Jag vill lära känna mina känslor och mig själv. Jag vill att han ska lägga märket till mig och börja prata med mig på ett annat sätt."

Caroline sitter på sin säng och skriver i sin dagbok. Hon har på hög musik för att koppla bort de mesta tankar och känslor. Hon kollar ut genom fönstret. hon vet inte vad klockan är hon vet bara att det är ganska mörkt ute och för kallt för att gå ut och röka.

Caroline är 15år, hon bor i Furuvik.
Hon älskar: blod, musik och poesi.
Hon avskyr att vara utan: musik, papper och pennor. Hennes utseende är mycket vackert, honär smal, ca. 175cm lång och har midjelångt, svart hår som är oborstat och tovigt.

Hon ser bort mot datorn och ser att han just kom in på msn messenger.
Hon reser sig upp och går fram till datorn, hon sätter sig på stolen och skriver ett litet meddelande till honom.

Han heter Rickard, är 16år och bor på andra sidan Furuvik. Han är ca. 180cm lång, jättesmal, ganska vältränad och har ganska kort, brunt hår som är jättemjukt.

De träffades på en kurs för nyktra i början av mars, d.v.s. för två veckor sedan.

Han skriver att han är kär, hon blir lite besviken, för hon tror inte att det är i henne, men hon frågar i vem han är kär, han skriver en dikt om en flicka som är så vacker, sen så skriver han att den handlar om henne, hon blir så himla glad att hon reser sig från stolen och börjar dansa runt i rummet.

Han frågar om hon vill träffa honom igen och ta en fika eller något liknande hon skriver att de kan träffas vid café Smulan om en timma ungefär.
De säger hej då och loggar ut.

Caroline springer in i duschen och sköljer av sig lite, sedabn går hon tillbaka till sitt rum och tar på sig kläder: ett svart linne med Håkan Hellström på och ett par mörkblåa manschesterbyxor, hon rufsar till håret lite, hon plockar ned sin mobil, sin plånbok, ett litet block och en penna sen går hon ned till bussen.

När hon är framme på torgetså möter hon Rickard utanför catéet som planerat.
De går in och sätter sig vid ett bord bakom kassan, det är väldigt avskärmat från civilisationen där. Det är ett litet men mysigt café, väggarna är i en mellanbrun nyans och har söta små tavlor, på olika artrister, poeter och människor i största allmänhet som har gjort mycket för världen på väggarna och musiken de spelar är mest Pop och Poesirock.

Caroline och Rickard sitter och pratar om alkohol och droger. Den ganska korta, något äldre expiditen kommer fram.
- Vilka åsikter ni har om alkohol konsumtionen, säger hon och ler vänligt mot dem.
- Ja, vi är nykterister och då har man mycket åsikter om den frågan, säger Rickard, Caroline nickar och håller med.
- Okej, det låter intressant! Ni kanske vill ha någon alkoholfri dricka då, frågar expiditen vänligt och ler så gulligt som bara äldre damer kan.
- Jag skulle gärna vilja ha en Loka med hallon och grapesmak, säger Caroline och ler.
- Och jag skulle vilja ha en vanlig coca-cola, säger Rickard och blinkar med ena ögat.
- Jag ska se vad jag kan fixa, säger hon och går iväg för att hämta drickorne, efter en minut ungeför kommer hon tillbaka och lämnar dem.
- Ni kan bara stanna en liten stund till, för vi stänger snart, säger hon och går sedan därifrån.

Caroline och Rickard pratar på om jämnställdhet och åsikter kring det ämnet, medans de dricker upp. När de har druckit upp så säger de hej då till expiditen och går ut och sätter sig i en busskur utanför.
Rickard håller i hennes hand medan hon lutar sig mot hans axel.

Caroline hoppar till när hennes mobiltelefon börjar ringa, det är hennes mamma som är orolig.
- Jag kommer hem snart mamma, säger hon och möter Rickards blick.
Ja, mamma. Jag kommer inom en timma. Hej då, säger Caroline och lägger på.

- Det är ungefär tjugo minuter kvar tills bussarna kommer, säger Rickard och tar upp Carolines hand igen.
- ja, vad ska vi vi hitta på nu då, säger hon och kollar frågande på honom?
- Jag vet inte, säger han och stryker bort ett hårstrå från hennes ansikte.

Nu kommer bussarna in på torget och ställer sig vid sina busskurar.
Caroline och Rickard går bort mot dem tättintill varandra.
De stannar utanför carolines buss och kramar om varandra, Rickard pussar Caroline på munnen och hon ler.

Caroline går på bussen, stämplar sitt busskort och går ch sätter sig.
Hon ler hela tiden och skrattar för sig själv.

När hon går genom görren står hennes mamma där.
- Vart har du varit, ryter hon och Caroline känner att hon luktar sprit?
- jag har varit ute med en kompis, säger Caroline och sätter sig ned för att knyta upp skorna.
- Vaddå för kompisar? Du har väl inga kompisar, säger hennes mamma, Charlotte, och skrattar hånfullt!
Caroline reser sig upp, känner hur tårarna snart kommer, hon kollar surt på sin mamma och springer in på sitt rum och stänger in sig där.

Hon sätter sig på sin säng och tar fram sin dagbok, hon lutar sig fram och tar på musik.
" Jag blev så glad förut när Rickard berättade att han gillar mig, men jag blev ännu gladare när vi träffades förut och han pussade mig med sina mjuka, fylliga läppar.
När jag kom hem förstörde tyvärr min 'älskade' mamma den lyckan med sin jäkla sprit och taskiga kommentarer, men jag ska få tillbaka min lycka, hon får förstöra mitt liv hur mycket hon vill, jag har iallafall Rickard att vända mig till."

Caroline lägger ihop sin dagbok och byter om till pyjamas, stänger av musiken och kryper ned under täcket och försvinner till drömmarnas land tillsammans med Rickard!