Bortom grinden, sade den gamle
tittade på mig och log
där finns den du söker, den du höll kär
där finns den som levde och dog

Ett bloss i mig tändes, en låga av hopp
jag skyndade med värkande ben
jag ville snabbt framåt, så snabbt att jag föll
och timmen som var ung blev nu sen

Men så såg jag den nalkas, av skimrande guld
den port som jag visste var min
en sista blick bakåt, ett snabbt andetag
ty snart ska jag åter bli din

Jag klev över grinden och fann där en skog
av viskande, susande lind
plötsligt en glänta där dimman låg tät
svalkan var våt mot min kind

Och i dess mitt, omgärdad av ljus
min drottning så fager som få
jag föll ner på knä och tog hennes hand
en kyss, och vi var åter två