I Transsylvanien, i skuggornas land
där vargarna dansa och yla
med ensliga steg och korset i hand
blott allt jag förnimmer är kyla

Den silvriga månen tittar och ler
ty den har redan gissat min börda
jag faller på knä och till Fadern jag ber
att mina tårar skall bli hörda

Så plötsligt, en korp, svart som en natt
med toner från fjärran nejder
men i melodin, höres ett skratt
som minner om forna fejder

Och hågkomstens kval, en stridande ström
som göder mina dystra sinnen
jag önskar du vore, blott en ond dröm
en illusion av mörkröda minnen

Men Nosferatu, min vän, ohelig kung
din förbannelse är det eviga livet
du tar vad du vill, från gammal och ung
för dig är blodet utgivet

Jag fortsätter framåt, över berg, genom skog
förbi vidsträckta, snötäckta dalar
jag ska hämnas de alla, alla som dog
jag ska förfölja dig till Helvetets salar

Med tinnar och torn och mur av granit
ett slott ur dimman sig klarnar
det är dags att få löning för mitt envisa slit
vik hädan, vampyr, jag dig varnar

Igen detta skratt, av galla och spe
som får mig att rysa i märgen
jag sluter mina ögon och vågar knappt se
och inväntar den kritvita färgen

Han sveper sin mantel med fåfänga stor
ståtlig med svarta vingar
och all den fruktan som inom mig bor
till marken nu mig tvingar

Med Sisyfos styrka jag reser mig upp
och rusar mot dödlig fara
som om jag vore i änglatrupp
som ett barn av Faderns skara

Jag ropar till himlen, stå mig nu bi
låt mig förpassa mörkret till graven
låt mig för evigt, för alltid, bli fri
låt mig få fara tillbaka över de vindsvepta haven

Men säg den vampyr som stoppas av ord
av fagra kväden och dikter
säg den vampyr som plötsligt skyr mord
och överger sina mörka plikter

Ty, mitt liv tog slut, men startade på nytt
när han begravde sina tänder
i halsen min, där blodet har flytt
och han tvår sina klolika händer

I Transsylvanien, i skuggornas land
där vargarna dansa och yla
med ensliga steg och själen i brand
blott allt jag förnimmer är kyla