gräver efter sand, finner ibland

en och annan skärva

han har en dotter som gåvan fått ärva

att läsa fingerben ur grottornas mörker

tungt äter havet tidens berg

ändock aldrig de skälva

gömd bland tidens slöjor vilar de

gravarna redan skändade

skattsökare från fjärran länder

de landsteg våra stränder

byggde ovanpå andras ruiner

upplyst nära trädets rötter

glimmar andra sekiner

sanningen går aldrig att vända

än gravgrävare försöker, dagarna i ända