att jag vimsade runt fick ångest
då jag letade svaren vad som hände dig
talade med många
aldrig kunde jag veta vad som under ytan fanns
"varsågod scenen är din bjöd upp till dans"

lammet kunde aldrig veta orrtuppar kunde vara
värsta mardrömmen
och ännu värre blev ångesten
Det är synd om människan sade Strindberg
om alla vore normala skulle jag till varje
öppna brevlådan och däri placera brevet
avslutat med utropstecken.

Helt meningslöst försöka tala förstånd
när det sitter under bältet