Någonstans däruppe i rymden
lever allting kvar
alla minnen vi har väver samman rösterna
som vandrar över kudden
sorgebarn föddes till världen
fick sorg med på färden
sorgebarn kramar sin skallra
då skuggorna smyger
så många ord strödda längs vägen
födda ur hemlandets jord
vi plockade stjärnor
som föll över jorden
och delade med oss

Många går i lappade kläder
och trasiga skor
ändå vandrar de med ljuset över pannan
och bakom kavajen bultar
det ett hjärta
de dödar inte lammet
eller korsfäster
den som betalat skulden