Sakta.
Mitt mörker.
Drar sig undan.
Gnisslande gungstol svär.
Svartare än dyblöta lögner på tork.
Den sista whiskydroppen glittrar i strupen.
Mardrömmar av krossad ametist, hör hennes tysta skrik.
Hjältinnans samurajsvärd klyver stigens blå bäck.
Förskönar resterna av vinterdaggens förnekelse.
Bemöter gråtmilt mina egna sagor.
Vampyren suger svårmodets blod.
Betydligt mer stillsamt kaos.
Vadar i porslinsvitt rum.
Där ingen minns hur.
Alla undrar varför.
Svåra ord.
Förlåt.