Fryser till smältande fuchsia.
De som försvann under mina tårar.
Verkligheten mer som poröst duggregn.
Visslar en melodi så spegelblank.
Jag stryker mig emot din närvaro.
Samlar ihop resterna av flortunt hav.
Lyssnar till stjärnornas vingslag.
Utan att snudda vid himlens slöjmoln.
Jag blundar och förnimmer det som en gång var.
Drömmen saknar sina egna drömmar.
Någonstans någonting försvinner i takt med tiden.
Men löjtnadshjärtats rimfrost skaver än.
Även de nätter då silvermånen återvänder.
Chokladdoppad längtan smyger sig på.
Vi inväntar varandra.
Tills den tredje regnbågen visar sig.
Då, först då.
Närmar sig känslorna.
Jag ingenting döljer.
Jag inga hemligheter bär.
Bara möter din blick.
Samtidigt.