Liksom träden slumrar
av vinterns andetag
och innan våren går i blom
blommar jag av dina ord
Det avtryck du lämnade
i stolen lever kvar
skuggan din tröstade mig
när du försvann
satt på Tempelberget i natt
dina ord var brisen i mitt öra
tacksamhet känner
när jag vet att du lever
som att stå i solregnet
och tacka för livet