Och så ligger vi där i gräset bland skärvor och dagg.
Mellan morgon och natt, i det osagdas dimma.
Väntar timma för timma.
Jag ville bara säga något vackert men orden var slut.
Inget ville komma ut.
Tänkte något om att jag aldrig känt mig mindre ensam
än när jag räknade dina hjärtslag i takt med mina andetag.
Aldrig känt mig mera sedd men morgonljuset gör mig rädd.
Stunder kan aldrig stanna kvar men det är allt vi har.
Du är min atmosfär
O innanför dig kan jag andas
Tiden kan inte ta oss här
Vi har byggt en mur
En mur som gör sekunderna till oändlighet.