Hjärtats ihopfällda vingar.
De som bar mig över hav
och under stjärnhimlen.
När vintern håller andan
din kyss desto hetare.
Önskar mig samma närhet som du.
Även då årstiden vi befinner oss i just nu,
håller våran längtan isär.
Försöker, verkligen försöker.
Bara vara mig själv.
Inte någon light produkt av mig själv
som inte lämnar eftersmak av aspartam
efter sig.
Känner du samma dragningskraft som jag?
Samtidigt nästan nyss.
Nakna akvarellblad så oskuldsfullt ser på.
Som om livet aldrig hänt.
Men heller inte levts.
Med hud av porslinsdocka jag låter mig smekas.
Av dina ord.
Allt det andra.
Jag tar farväl.
Och saknaden.
Uteblir.