utan framtidshopp och tro
enbart tomma hus
där liemannen skymtar

Vind drar ylande genom trasiga fönster
trådiga gardiner flaxar halvvägs utanför
vinter stapplar över det murkna golvet
spindelvävens grå slöjor hänger i hörnen
sönderrivna tapeter vars mönster
inte längre går att urskilja
råttor kilar över golvet, sprider stanken
genom huset

Det var en gång en människa som stod i blom
såg enbart livets rikedom
tills mörkret kom och skövlade allt

skakar på huvudet, människor funtade?