Smältande isskulpturer
kom att bli mina änglar
när de åter frös till liv
vintern redan var förbi
skimrande som silverguld
i en stad av närhet
blundar även rävhonan
i ett gryt
så ombonat av nattens videung
så småningom drömmen
rinner ut i en pöl där
det vakna ändå förblir
en scen där nakna ögonblick
står i skuggan
av vitsipporna
varje andetag
jag återfår balansen
mellan nu och då.