svallvågorna bär din röst
över skummande krön
ger sinnesvandring den tröst vi behöver
vi reser oss, när gryningen kallar
då dagen slocknar faller vi
som tröttat ängladamm
En del rids av maran
ser inte på sorgen något slut
andra vilar kinden på himmelsdun

tid förändrar ingenting
gott sticker törnet vår kropp
för inte känna livsledan, utan gnistan
stilla slocknar dagen på nattens arm
solen värmer själen varm

god natt klokuggla <3