En i högsta grad levande men lätt avslagen,
person hittas med en förskärare i ena handen,
invid en annan död person.

Hugo grips och kniven läggs i en bevispåse.
Den döde uppvisar dock inga synliga skärsår
och något blod går inte heller det att se på platsen.

Kniven verkar ny och inte ha använts alls.
Hugo häktas för lösdriveri för säkerhets skull.
Han är fullständigt tystlåten och besvarar

inte ens den mest enkla av frågor.
Exempelvis vem han tror att han är,
varför han befinner sig på platsen,

om han är skyldig till brott.
Han säger ingenting alls
och verkar inte ens veta var han är.

Hugo ser sig mest som frågande omkring
och klädseln är inte heller 'av senaste snitt'.
Hans kläder där han grips på plats,

är inte heller från någon mera känd era av tid alls.
De verkar dock vara av nylon och även det han har
på fötterna verkar vara någon sorts gymnastikskor.

Hugo har inte någon plånbok på sig,
sådana identitetshandlingar
eller andra kort med hans eget namn.

Men i en med dragkedja sluten ficka inuti jackan,
hittas en liten påse med en hel del pengar i.
Närmare bestämt 5.800 kr,

vilket smusslas undan litet förstulet av polismannen
som finner honom. Polismannen stoppar flinkt
ner dem i egen låsbar ficka.

Några månader senare åker han själv 'dit',
då han befinner sig i en bank för att sätta in dem.
De befinns vara falska och datumet stämmer inte alls

med de bilder vilka pryder papperen.
Datumen på dem är från 1972,
men bilderna är från nutid, det vill säga 1984.

Han såg själv inte efter så noga,
utan utgick bara ifrån att de nog var gångbara.
Först hävdade han att pengarna var hans,

då han greps och ifråntogs dem av uniformsklädd polis,
som kommit hyggligt fort till platsen.
Civilklädd som han var vid tillfället

kunde han bara lättsamt protestera.
Sedan han själv insett att valutan var falsk,
hade han plötsligt ej ens som sett dem förut.

Han kunde inte nöjsamt förklara hur han
kunnat ha dem i sina händer.
De var nog inte ens hans egna?

Han verkade vädja till det tänkta 'sällskap'
som alla med 'samma sorts' yrke eller intresse,
som automatiskt 'tillhörde'.

Vart människor av annars så skilda slag,
än tog sig i världen, försökte de visst i alla tider
sig på tricket med ett 'vi' och 'de'.

Ibland och ofta nog, verkade känslan av 'lojalitet'
som en hemlig kodnyckel.
Vi som gör eller i vilket fall inte är...

En sorts som gränslöst medlemskap och kamratskap
i 'klubben för inbördes beundran'.
Sade Monica att det nog var väldigt konstigt?

Hon skulle förstås aldrig
få för sig att 'tänka det högt'.
Det har hon brukat överlåta till Hugo.




(Texten har legat i utkast sedan 2021 05 04)