I tukanens näste.
Vildrosor så smått guldpläteras.
Inte desto mindre ett eko.
Av de drömmar som planterats.
I himlens händer.
Tröstar mig med att känna.
Fundersam över tystnaden.
Ännu ingen hört.
Visselpipan ljuder.
Svagt.
Sammanför människorna.
De som tornar upp sig.
Bakom berguven.
Nästlar in sig i sorgen.
Någon redan gömt.
Mina skuggor i sanden.
Tynar bort.
Vem vet.
Kanske även jag.