Svart solros stegrar sig
mot himmel av mörk paynes grey.
Undrar om hon någonsin tänkte
på de svalor hon lämnat bakom sig.
Figursydd vemod trotsar
regndropparnas framfart.
Kysser saknaden fastän
passionen så mycket mer
eftertraktad.
Viskande sommarbris hennes
hemligheter i den vackraste
årstid av kärleksrus.
När jag blickar framåt,
jag ser:
Den blomstrande
solnedgång
i ett hav
av spunnen lycka.
Jag klär på mig dess väv.
Ler och i den svarta natten.
Jag ser du gör detsamma.