Blå som sommarhimlen
breder den ut sitt lysande kors av sol
över höjda huvuden
stolta bröst vidgas av minnen
vårt gamla folk har en trogen tolk
om än stridslarm klappar porten
strålar solen bland tygets veck
den värmer då frosten biter
narig kind blek
Vår fana ger oss modet
och styrkan än vinden blåser
från öst eller väst
för att kuva vårt fria svenska folk