När jag var liten spelade farsan Norrland för oss.
Han beskrev hur vi satt i bilen och startade resan.

Han började längst ner på gitarrhalsen.
När han kommit mer än halvvägs på gitarren var vi i Sundsvall.

Vi var så små att vi tyckte det var askul.
Vi skrattade och såg resan framför oss.

Några månader senare åkte vi.
Trängdes och bråkade, skrattade.

Om man bråkade för mycket på motorvägen
kom farsans stora hand vevande i baksätet.
Då slutade man.