När du gått började jag göra mig av med
det som fortfarande bar din doft
saker du andats på och saker du kärleksfullt
tillägnat mig som rymdes i mina små fickor
och jag började plocka dina fjädrar från marken
allt du lämnat kvar åt mig istället

jag var arg jag grät när det som fanns kvar
hela tiden hotade mig med att inte stanna
utan det kallnade som fågellik i gräset
när katten tröttnat på leken

jag försökte ruska liv i kvarlåtenskapen
men du sa att jag kommer tillbaka och rör dig
när din sorg dragit in klorna

när du kan förstå att jag inte valde detta
Att det inte är slutet på historien