Jag har förlorat någonting. Men jag vet inte vad det är och var jag ska leta.
Jag känner mig tunn och skör och känslosam, vilken dag som helst nu går jag sönder och faller i spillror till marken.
Jag vill sluta mig runt något hårt och obändigt och gå, bara gå. Följa en mörk stig och se om jag finner ett ljus.
Mitt hjärta har aldrig varit så öppet och så stängt.

Jag sköt min glädje i huvudet, med en revolver laddad av igårdagar, vackra igår.
Jag känner hur minnen kryper under min hud och badar i förtjustning i nuets kranka blekhet.
Jag vill ligga här i sängens trygga sköte och se mig själv tyna. Jag vill erövra något som känns som sand i handen.
Vattnen är stilla, så stilla. Jag sjunker utan ett ljud.