det humanitära samhället
som ser till varje individs bästa
var finns det i dag
var finns den doftande tvålen för de
som åsidosätts, för de finns där i det tysta
nedtystade av en mobb
de som överges av familj och vänner
många går krokiga
av samhällets orättvisor
dess osannolika orättmätiga behandling

en skamfläck är systemets domslut
vi träder in i Justitiepalatset
konstaterar ett tempel för ormtjusare
därinne sitter vi i nåden
på den hårda bänken
liksom i väntan på något som inte längre finns
ett hav som torkat ut
och sand
flyger i vinden

advokater fulländar dagen
dystra domare som talar om renhet
med ord som fördärvat skönheten
allt uppslukas
i sorgen penningen väcker
---vill vi ha förändringar måste vi själva
att beklaga sig förslår inte
vi lever visserligen i lagomlandet
men vår tid är nu individens
dessutom i realiteten är vi förlorare
om vi inte är sanna mot oss själva
och vi mår sämre för varje dag
då vi tvingar in
en rund boll i en fyrkant det är att döda liv
Vi blir fogliga för att inte förlora släkt
vänner äktenskap
hur många är det inte som fogar sig
inför hotet att bli utesluten
om vi inte sköter oss?
Psykisk utpressning är lika skamlig
och vanhedrande som fysisk
det är vanligare än vi tror
sker inom alla kulturer
dessutom kan utpressningen sätta
spår för livet i kropp och sinne
och när dammen en dag brister
då blir den hinnan mellan liv och död
--men var säker på dagen kommer
förr eller senare
då sutenören utpressaren diktatorn
själv ställs utanför
dörren framför skranket utblottad
det fallet kommer skaka rymden.