Jag är ledsen men,
Trädet vi planterade i vår,
Kommer aldrig nånsin kunna gro.
Den är fördärvad bortom reson,
Till en grad du aldrig skulle tro.

Medans den förtvinar så har en låt fastnat i mitt huvud,
Den handlar om en fängslad kärlek,
för en ånger på flykt mot döden.
Om jag ändå bara hade modet,
Att stiga in i ljuset igen.

Denna sång är hemsökt av tvivel,
Tvivel från en odödlig ånger,
När ska jag våga?
Ge mig ett mirakel.