Har läst och hört talas om tillståndet
när vilsna föräldrar hasar runt i huset
iklädda den otvättade morgonrocken
känner sig ensamma och meningslösa
då barnen flyttat ut.
Bara de närmar sig Rummet och dörren
som under stenåldern öppnades minst en miljon
gånger av föräldern som sade "maten är klar"
"stäng av datorn nu, annars!
Verkligheten blev en annan då barnen flugit ut
bakom dörren väntar en ödslig,
stillastående påminnelse
om att barnet lämnat hemmet för gott.
Folk kan rasa ihop för mindre en del tappar
livslusten, känner sig värdelösa glömmer
borsta tänderna vandrar hålögda och lyfter
på babykläderna tills en dag föräldern
känner sig modig och skaffar sig ett liv.

Tärande tankar av olika art
kan liknas vid förälderns
tills tankarna flyger iväg som svalor.