När och fjärran lockar
hällebergets branter ryta!

suger girigt björksav fast
det kladdar i handens fäste

och min näverlur den ljuder
återigen slår eko rolig visa

över dalens ensliga sida
det skiftar löv i dimmlig mo

där daggfällen ystert lega
samman bärplockarhänder skifta

så lätt tyg i vindlik dans
härnadsfäll dras loss

ur ljughedsmark och kottar
det doftar tall och kåda

där horisonter födas
där vi oss äntlig göda

maka åt dig låter
ber dig komma åter in

i skogslummig hydda bjuda
rökt röding och enbärsdricka