Jag slutar aldrig skratta, jag slutar aldrig le.
Men innerst inne vill jag bara be.
Be att jag står ut.
Jag orkar snart inte mer, mitt liv är allt jag ser.
När man blir hatad av nästan varenda en,
vill man oftast inte leva sen.
Men jag försöker ändå, för jag har en bästa vän
som jag verkligen älskar så.
Men nu hatar hon mig mest och hon tycker jag är pest
för att jag klagar om mitt liv, att jag är misslyckad och så
och att hon skulle klara sig utan mig ändå.
Fast hon tycker jag är dum som säger så där,
men jag orkar fan inte leva så här.