Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
sorg.


Pappa.

Snälla pappa , varför ser du inte att jag gråter ?
Hör du mina rop ? Mina rop efter dig .

Minns du när jag var liten ? När det bara var du och jag .
När vi lekte på ängen nästan varje dag .
När vi spelade boll och vi två var bäst ?
När himlen öppnade sig och det bjöds till fest .
När allt var en dröm på rosa moln .

Men du valde spriten före mig , det var viktigare för dig .
Du lämnade minnena i en korg i min famn ,
jag fick ta sorgen och jag fick ta din skam .
Jag fick hjälpa mamma genom det du gjort mot oss ,
jag var liten men fick stå upp och slåss .
Jag fick ta din skit fast jag var så ung ,
fick se saker som gjorde mig stum .

Pappa varför lyssnar du inte ? Sluta ignorera , jag vet att du hör.
Sluta med det här , Jag älskar dig .

Nu sitter jag här med bara mamma kvar och du är ett minne blått.
Jag hör allt genom en vägg , isolerad från resten av världen.
För att inte bli sårad igen.

Jag kan inte älska längre , jag kan inte hata .
Jag lever i ett vakum efter dig ,
alla vet att jag kommer följa dina spår, och fäller mig därför en tår .
Gråt inte mamma , det gör det samma .
Jag vill bara bli som min far, tar ett steg sen är jag där .
Där sprit inte exsisterar , då kan det vara du och jag igen .
Jag kommer nu min bäste vän.




Fri vers av Linap0wer
Läst 292 gånger
Publicerad 2006-08-07 18:22



Bookmark and Share


    Camillaa
sorglig text..
2006-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Linap0wer
Linap0wer