När löskekarlarne utan tanke låten sig
behärskas utav prostataslavarnas sladder
och pladder av politiskt brottslig aktivitet
och visgossarne sprida sitt tadel likt löss
öfver holmarne och häxan Siri virka sitt
matriarkatiska feministnät gå det på ett
ut från alla håll däri samtliga ljuga för
sina ändamål.

Som bergufven bli man då att söka sin
utsiktsplatå till beskådan af eländet utan
ände likt en fars,ett drama utan vinnare,
i ständig repetering på lifvets scen.

-

-