Känner andetag
mot min nacke
vänder mig om
och kyssen
desto mer sann
såsom näktergal i höstvinden
fastän hon redan på väg bort
där jag aldrig varit
men heller aldrig vetat om
i samma vinterdräkt
jag blir mig själv
flortunn närhet
blandas med kompakt längtan
som kom att bli
ett rutmönster
i ett schackspel
ingen av oss
kunde spelreglerna till.