Hör du, stövlar mullrar,
en galen fågelyra 
och kvinnor kisar mot solljuset.
Förstår du vem de stirrar på?

Hör du, trummorna dåna?
Soldat, säg adjö till henne.
Plutonen går in i dimman
och bara minnet lever.

Var finns vårt mod, soldat,
när vi återkommer hem
har kvinnorna bestulit oss
och lagt det som fågelungen
på sitt bröst?

Och var är våra kvinnor, min vän,
när vi står på vår tröskel?
De möter oss och leder oss in i huset.
där det luktar stöld.

Men lögner viftas bort.
Vi hoppas på framtidens ljus
och över åkrarna blir kråkorna feta,
i hälarnas muller följer kriget

Åter gränden, stövlar,
och galna fåglar flyger,
och kvinnor tittar
åt våra försvinnande ryggar