Trauma under huden.
Eller snarare ett fjärde hudlager.
Allt annat är ljudet från
mitt hjärta som inte längre slår.
När livet slutar leva
jag ändå ser vinterrosorna blomstra.
Kanske beror det på näringen.
Den näring blomman fick,
men inte livet.
Vill vara i din närhet.
Närmre än nära.
Så du inte tas ifrån mig.
Då splittras min värld.
Som om jag inte redan är splittrad.
Att bygga sig hel igen.
Som en elefant i en cirkus i en stad ingen minns
och utföra onaturliga konster.
Så även jag. När jag bär elefantens blick av sorg.
Sätter mig i hörnet, gråtandes.
Men ingen hör. Ingen ser.
Mitt hjärta gråter.
Elefantens tårar.
Hon står kvar.
På en cirkus.
I en ny stad.
Och allt hon känner
är traumat under huden.