När havet faller.
Blomstrar dess döende koraller.
Som om jag inte fanns.
Men andas den luft livet gett mig.
Stunder av den blödande lavans text.
Dikter mynnar ut i orden.
Känner närhet i ögonblick av längtan.
Bortglömda skuggor tror sig veta vem jag är.
Men allt jag känner.
Smekande månsken.
Mot min hud.
Av smältande porslin.
Som formas i ödsliga formar.
En stad vid stjärnorna.
De som inte dömer mig.
Fastän jag själv gör det.
Ibland underbar.
Ibland sämst.
Varierar.
Isbitar smälter mot huden.
Jag stelnar till.
Mina inre snöflingor beskyddar.
Trotsar vinterns brist på snö.
Förvandlar mig till en sandgudinna.
Som sköljer bort.
I takt med vågorna.
Samma vågor viskar ditt namn.
Under ytans mandelblom.
Jag tar din hand i mörkret.
Du leder mig mot ljuset.
Fastän allt grått så grått.
Svart.