då vinterfåglar bygger rede i vårt hår
sträcker vi oss mot ljuset
vi kan vagga som sjögräs bland vågorna
famna livet under ytan
och liksom fröet sover i jorden
dricker vi livgivande droppar
de stänker livglitter över allt sovande
dropparna skälver på tungan
fågeln öppnar ögonen varje fjäder växer ut
åter sträcker sig livet mot solen
lyfter mot hoppets blå himmel