Tåget accelererade sakta, passagerarna var många i det långa tågsättet. De flesta fanns i andra och tredje klass. I den upplysta salongen första klass där satt kortspelarna runt ett bord. De hetsade varandra till allt högre insatser. Chefen Al Capone satt med triumf på hand och rakade rent alla rävarna på varje strå de hade. Nakna reste de sig surmulna från bordet med svansen mellan benen. Därpå smet de skakade in i andra klass, medan Al Capone satt kvar och räknade pengarna. Nöjd summerade han dagens vinst och unnade sig en fet Bolivar och lutade sig bakåt i den välstoppade stolen, stack tummarna om hängslena och lade fötterna på bordet. Rökringarna krokade fast i varandra som förlovningsringar och lyfte hänryckta mot taket, medan Chefen nöjd med dagens utdelning mumlade "bättre än börsen" och tänkte på musen Marley, som befann sig i tredje klass. Undrade vad den filuren hade för sig.

Tänk om vi kunde läsa andra människors tankar, ett vimmel av influenser grubblade Marley, stirrade fundersamt på sina röda stövlar. Kanhända vi blir besvikna och går omvägar, men om det fungerar på samma sätt kunde det även bli storkovan. Inga missförstånd, som att ha den genetiska koden tatuerad i pannan. Han lossade på svettbandet som satt kring pannan. Knappt jag hann med tåget, efter alla uppdrag. Ett elände glömde igår kväll de frusna bären på diskbänken och var tvungen koka dem genast före jag kunde åka och nyårshandla till moster mus. Visst är det mysigt kura vid köksbordet och diskutera välfärdsproblemen som drabbar oss som färdas i tredje klass. Inte kan vi sola oss, vi måste alltid vara på vakt, rätt som det är drabbar oss en tass. Det hjälper inte hur duktiga vi är, alltid är det ett kiv om den bästa osten.
Förresten tjuvkikade på människorna och Karl Fredrik på Österlen satt vid middagsbordet med en hoper amaryllis i blom mellan sig och maken, där ligger han nog i lä , för en annan alltså har ännu fler, mumlade Marley och tog sig en svängom i klass tre, så de andra i kuppen undrade var det något vara glad över?
. Njaeoo en annan måste med tanke på kursen jag betalt och måste börja om fast det är ingen tidsgräns, muttrade han irriterat och sparkade till ett stolsben i kuppen så benet krökte sig, fast det reflekterade han inte över. Tänkte på amaryllisen han skulle jorda i kruka och ge grannmössen som tack för all handräckning under året.
Då Marley lugnat ner sig var han tvungen vrida ur pannbandet, eftersom han kokat över. Alla bekymmer var som bortblåsta, med ens var livet på gott humör igen och gjorde några glada volter i lufthavet. Kan det vara pannbandets förtjänst oförklarligt mumlade Marley och ryckte på axlarna.