När svalor flyr elden.
När vintern sviker havet.
När stunder av total närvaro förblöder.
Samma viskande som innan.
Samlar ihop mig till en snö.
Morgonens andetag så vingklippt.
Känner så småningom ingenting.
Blundar och låter gräset omfamna mig.
Stunder av nuet inlindad i dåtid.
Omkring mig en oas av omkullvält tystnad avtar.
Snubblar över mina dikter.
Det som kom att bli min räddning.
Sängens svalkande värme.
En januarikväll.
I ett land.
Av saknad.