Medan jag fortfarande är
i bubbla av is
svävar de ovanför
som humlornas saknad
skulle tro
att änglarna gråter
mina tårars sorg
det svarta sorgband
inlindad runt mitt hjärta
dikten vilar intill mig
orden någonstans i himlen
alla andra lever
samtidigt jag vandrar i osynligt vatten
ser min blick i spegeln
där de tusende vargarna ylar
om än bara i min själ
stilla den krackelerar
tyst
nästan ohörbart
när jag kastas tillbaka
och formas till iskallt regn
medan jag fortfarande är
i förvandlings stadiet
till att bli
nattfjäril utan vingar
som kryper in i din famn
du väver in dina fingrar med mina
sakta du gungar mig
till trygghet
och minnena
blir en del av oss.