Våra drömmar den kolonilott
drivbänken vi vårdat många år
där sår vi våra frön
sätter våra små plantor
och ser dem spira, växa sig stora
vi kan ge dem allt de behöver
breder över täcket, frostens andedräkt
kan så lätt dem släcka
vi beskyddar glädjens frön
De sov länge i sitt hölje
nu spränger de skalet
ingenting kan dem störa
med otyglad tunga
kommer de åter gnola
och sjunga
kanhända stör de grannarna
klåfingriga händer
gärna de frikostiga plocka
men de är enbart
ögongodis

privat område