Jag bara andas.
Knappt ingenting mer än så.
Svart opal mitt månsken.
Ingen annan ser.
Ingen annan hör.
Blekgrått nästan beige.
Stunder av liljornas starka doft.
Lämnar kvar det jag förträngt.
Vid bron jag inte längre minns.
En gång var jag i mig själv.
Ha, ha, ha.
Vilket skämt.
Naken med intatuerad text på kroppen.
Rivmärken.
Kroki.
Barfota.
Plockar upp sorgen från golvet.
Drypandes av tårar.
Jag lever kvar med minnen.
Minnen jag plockat från vårat träd.
Där änglavingar växer.
Där stjärnorna hämtar sin styrka.
Ömsar läderhudens skal.
Kvar blir endast pusselbitar av mig själv.
Pusselbitar av smältande isbitar.
Vad det föreställer.
Svart opal mitt månsken.
Knappt ingenting mer än så.
Jag bara andas.