Speglar av svart sand.
Kärlekens utslitna lakan.
Det ingen ser i mörkret.
En regnbåge av stjärnor.
Visst var det så.
En gång.
En tid.
Före tårar av rosens dagg.
Föll som vilsna skogsduvor.
I snön.
Utanför klippblocken.
I min hand.
Timglaset vänds.
Sanden rinner ner.
Nästan som att överleva.
Kameleonterna blundar.
Men jag bara står här.
Andas.
Ser på när drivveden flyter någonstans i dimman.
Smogen, den tysta smogen.
Pärlhalsbandet stramar åt.
Som ett koppel.
Jag följer med.
Idisslar mina egna känslor om och om igen.
Som om natten vore min egen.
En stund i det norrsken.
Som kunde varit svaret på allt.
Sakta livet återvänder.
Kanske även drömmarna.
Vem vet.
Vem vet.