Dikt av Julia Engström

Jag ligger på en bänk i solen och andas.
De mörka tankarna har flugit sin väg.

Själen dansar en glädjedans och hoppas på en ny chans.

Blommornas lavendeldoft fyller upp mitt sinne. Bänkens strävhet håller mig kvar i verkligheten.

Just nu vill jag bara existera i nuet. Senare finns inte. Inget sen och inget men. Bara nu.