Dikt av Julia Engström.

Ensamheten bränner som eld, känns som knivhugg i magen.

Jag kippar efter luft. Strupen är svedd av brustna tårar. Kommer någon att falla för mig?

Jag faller hela tiden. Snubblar konstant och slår mig alltid. Det är aldrig någon som tar emot.