Dikt av Julia Engström

Du har ramlat mellan alla stolar.
Nu är du livrädd för att bli mördad om du golar.

Du halkade in i kriminaliteten på ett bananskal.
Inte hade du mycket till val.

Det började redan i småskolan, du var den där jobbiga ungen som levde rövare o störde.
Ofta hamnade du hos rektorn som dig noggrant förhörde.

Du kommer från ett hem som präglades av missbruk och våld.
Inte så konstigt att din själ blev såld.

Du fick aldrig den hjälp du behövde för att hamna på rätt köl.
Istället mötte du knöl efter knöl.

Den lilla olyckliga pojken i dig finns fortfarande kvar bakom en hög mur.
Han ligger där på lur.

Väntar på ett tillfälle att få komma fram.
Men för det behövs en ny syn på kriminalitet, ett helt nytt program.

Vi måste kunna fånga upp dessa vilsna själar på något sätt, ge dem lite kärlek.
Egentligen borde det finnas en portion vänlighet att hämta ut på närmaste apotek.

Den lilla pojken i dig väntar o hoppas.
Låt honom inte stoppas.