sitter som släckt glödlampa i hjässabjället
och skvaltkvarnen mal mjölet
många är det som står på perrongen
trummar med foten
i väntan på tåget som inte kommer
förrän gryningens finger retsamt
drar undan gardin
och den sega tuppen
hos grannen vet inte hut
före klockan sex blåser han
morgontrumpet

efter nyttig morgongröt
drar den utsövde sin sista suck
och somnar rofylld utan en aning
vaknar som löken om våren
blommar på bar kvist