Hörde drakar sväva.
Såg humlor dyka.
Somliga kanske tror sig veta.
Kräftor av stilla videung.
Där havet hittar hem.
Så även mytomspunnen längtan.
Kan inte längre.
Bedårande som poesi.
Fastän nätter suktar efter mer.
Stressen håller sitt hårda grepp.
Jag låter den göra det.
För jag kan inget annat göra.
Än att sakta titta upp och lyssna till
drakarnas vingslag och beskåda
när humlorna dyker.