Hade ju planerat
Tänkt ut
Velat att igen fylla min stuga
Fylla med vänner
Fylla med viktiga människor
Fylla med röster
Först i slutet av november men annat kom emellan
Nu blev det i slutet av april istället.

Först se till att de kunde komma in
Röja, flytta saker, bära omkring, flytta undan.
Skillnaden blev rätt stor...
Fortfarande ett väldigt oordnat hem men nu med en hel del relativt fria ytor

Det blev plats att sätta vännerna på
Dels kring matbordet
Dels kring soffbordet
Med 13 (!) kring bordet fick det bli lite spridning

Med rökt fårfiol från, ägg från grannkommunen, bröd och kakor från lokale bagaren och rotfrukter, grädde, tomater, grönt o glass från ICA, lite olika drycker så är vi i hamn

Står i köket med ryggen mot gästerna och fixar lite. Känner hur en värme sakta sprids inom mig. Nils Landgren på spelaren hörs inte längre. Han överröstas av ett varmt sorl. Vännerna pratar med varandra. Jag lyssnar inte på vad de just då säger. Ibland är inte innehållet det viktiga utan att...
Jag lyssnar bara på sorlet. Känner mig glad, trygg, känner igen känslan från det att jag var liten och mina föräldrar hade gäster. Sorlet av människor som pratar. Röster. Vänligt sinnade människor. Trygghet. Varsam glädje.
De kom till mig med goda intentioner. Vilja att vi skall ha det fint. Vilja att lyssna på varandra, vilja att berätta, vilja att dela.

Sen, helt plötsligt, är maten uppäten, kaffet urdrucket och det blir dags för gästerna att bryta upp, timman sen.
Många goa kramar både då i början och nu på slutet.
Tänk, tänk att vi kan kramas igen!
Kramas!
Umgås!
Äta och dricka tillsammans!
Tack för vänner!