Dikt av Julia Engström.

Tänk att naturen kan vara så intensivt grön.
Så otroligt vacker och skön.

En klick av färg mitt i allt det gråa.
Det är det som gör livet värt att leva i stadens brus, något som förtar det råa.

Idag fick jag mord till middag och tjutande polisbilar till efterrätt.
Jag hörde skotten eka utanför fönstret, behöver jag säga att jag inte åt mig mätt?

Vi lever i ett samhälle med klassklyftor som värker i själen, känner du också någon som inte har någonstans att bo?
Som aldrig får komma till ro?

Det är ju tur att det är grönt.
Men i magen känns det inte ett dugg skönt.